Undersöker man saken närmare, finner
man, att en person, som nått den andliga
utveckling, att han förstår skriftspråket, är
till sitt inre så olik den, som icke kan läsa,
att han i själfva verket är en helt annan
människa. Hans tankelif rör sig i andra
former och. med annat innehåll. Hans syn
på sig själf, sina närmaste och framför allt
på samhället blir däraf förvandlad. Den
icke läskunnige står i Viss mening nära den
döfve eller stumme. Denne saknar bruket
af , ett yttre sinne; den, som ej kan läsa,
har aldrig fått ett af sina viktigaste inre
sinnen väckt till verksamhet.
Den praktiska följden häraf är, att den,
som icke kan läsa, utgör en abnormitet i
det nutida samhället;