"Att människan inte kan tänkas annat än såsom levande i samhälle är en allmänt accepterad sanning, och dock drar man inte alla de nödvändiga slutsatserna därav också för individens räkning; att ett bestämt mänskligt samhälle förutsätter ett bestämt sakernas samhälle och att det mänskliga samhället är möjligt blott så till vida som ett bestämt sakernas samhälle existerar, är också en allmänt accepterad sanning. Visserligen har man hittills givit dessa överindividuella organismer en mekanistisk och deterministisk innebörd (det gäller om både societas hominum och societas rerum), och därav reaktionen. Man behöver utarbeta en lära där alla dessa relationer är aktiva och stadda i rörelse, i det man klart fixerar att sätet för denna aktivitet är medvetandet hos den enskilda människan, som känner, vill, beundrar, skapar så till vida som hon redan känner, vill, beundrar, skapar o.s.v., och som uppfattar sig själv inte såsom isolerad utan såsom rik av de möjligheter som erbjuds henne av de andra människorna och av sakernas samhälle, som hon med nödvändighet måste ha en viss kunskap om. (Liksom varje människa är filosof, är varje människa också vetenskapsman o.s.v.)"